Vår historia

Att vår bostadsförening heter Fyrtornet har som nästan allt annat en historisk bakgrund.
Namnet anknyter till fyr- och lotsväsendet. I vårt kvarter bodde i gamla tider huvudsakligen sjöfolk och varvsarbetare. År 1880 fastställdes Albert Lindhagens stadsplan och i kvarteret Fyrtornet byggdes bostadsfastigheter bl.a. för kommunalanställda arbetare. Flera av husen ritades av arkitekten Cyrillus Johansson, så även vårt hus.
Cyrillus Johansson (1884-1959). En närmare presentation av Cyrillus Johansson avslutar denna text.

Fyrtornet 3, som byggdes 1916, var under de första tio åren ett privatägt bostadshus. Ägaren, vars yrke var homeopat, bodde själv i fastigheten, en trappa upp på Folkungagatan, där han även hade sin mottagning. Takmålningen i entrén mot Folkungagatan är från naturdoktorns tid.

Huset är typiskt för de ståtliga nybyggena på Södermalm åren runt sekelskiftet 1900. Nästan alla de för stadsdelen tidigare typiska små timrade stugorna försvann under denna tid, just sådana som idag är bevarade på Åsöberget och Folkungagatans fortsättning som byggnadshistoriska minnesmärken. På Fyrtornets nuvarande tomt fanns således tidigare just sådana små stugor (grå på den tiden). Stadsbilden förändrades verkligen totalt.

År 1926 köptes huset av Kristna Egnahemsföreningen, vilken försåg sina medlemmar med bostäder. Fastigheten blev nu en ekonomisk förening (möjliggjord av 1895 års lagstiftning fram till 1930 års bostadsrättslag). Efter förvärvat av huset sades samtliga hyresgäster upp till avflyttning, utom de som händelsevis redan råkade vara medlemmar i Kristna Egnahemsföreningen. Ett sådant undantag var fru Lisa Johnsson (ännu boende i huset 50 år senare), som med sin man under årtionden drev en stor beklädnadsaffär i huset. Av medlemmarna krävdes enligt stadgarna kristlig vandel, även sedan egnahemsföreningen försvunnit ur bilden.

Här ytterligare några förändringar i husets historia.
1930-talet var den svenska modernitetens första decennium. År 1935 var det sålunda dags att installera centralvärme och de flesta av de gamla vackra kakelugnarna revs ut. Även de större lägenheternas pyttesmå jungfrukamrar hade uppvärmts av skrymmande kakelugnar. Idag är också jungfrurna försvunna.
Under 1900-talets två sista decennier har soptunnor på gården ersatts av soprum med ingång från Folkungagatan, tidigare lokal för en tvätt- och strykinrättning.
Den gamla tvättstugan, med dess tidigare gasdrivna tvättmaskin och jättelika stenmangel, har pånyttfötts i elektricitetens tecken. Nya maskiner installerades 2004.
Ett duschrum med ingång från gården, ursprungligen inrättat för de boende i enrumslägenheterna, har blivit bastu.
Fastighetens oljepanna har ersatts av fjärrvärme.
Översta planet med dess förråd och torkvindar har sålts och inretts till fyra nya bostadslägenheter. Detta påbörjades 1990 och avslutades 1994.
Det för alla fastigheter ofrånkomliga rörstambytet genomfördes 1990 och hör därmed lyckligtvis också till vår historia.
Balkongerna som finns mot gården tillkom dels 1998 och dels 2008 på de boendes eget initiativ och kostnad men genomomfördes i Föreningens namn.
Lokalhyresgästerna har växlat under åren. I den lokal, som sedan 2004 hyrs av en väletablerad tatuerare, fanns en av Stockholms första butiker i videobranschen. Innehavaren var en ung avhoppad rörmokare, tidigare anställd i husets rörledningsaffär. Han återvände efter några framgångsrika år till sitt gamla yrke sedan han fått ett amerikanskt pris för sina fina skyltningar och belönats med en resa till Hollywood.

Not om Cyrillus Johansson
C. J är den enda svenska arkitekt som allmänt omtalats med sitt förnamn, tillhörde tidens mest framträdande. Han var född i Gävle, utbildades på Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg samt på Konsthögskolan i Stockholm, där han även verkade som lärare. Cyrillus specialiteter var bostadshus, industrilokaler samt stadsbyggnad. Sina idéer har han framlagt i boken Byggnaden och staden (1936). Av Cyrillus byggnadsverk kan nämnas Årsta järnvägsbro (1924), Vin- & Spritcentralens hus i Vasastan (1925), Värmlands museum (1926-28), Centrumhuset i hörnet Sveavägen/Kungsgatan (1929) samt ett flertal hus på Norr Mälarstrand och villor i Diplomatstaden.

Karakteristiska för bostadshusens utformning var dessas burspråk och gavelrösten. Favoritmaterial var teglet, och fasaderna slamputsades ofta med ett tunt lager i en ockragul ton. Flera byggnader bär spår av Cyrillus intresse för kinesisk arkitektur, tydligt i det särskilt omskrivna Värmlands museum i Karlstad. Se bokenCyrillus Johanssons museum. Soltemplet i Karlstad (1998) av Anita Stiernlöf-Lund.

2013-11-18